Vad gör man som inbiten orienterare under varma sommarmånader? – Ja, du gissar rätt! Helst åker man så långt upp till bergen man når. För de flesta är det antagligen Svenska eller Norska fjällen, men för mig är det ändå så att Alperna drar hård i själen och lockar mest. Alltså börja man försöka övertala käraste och eventuella andra intressenter hur kul det är med orientering i alpina sluttningar!
Tänkt och gjort, någon gång under den förflutna långa vintern (minns du….?! ): Programmet skulle bli Tyrol 2010 med orientering på bägge sidor Brenner-passet alltså i Italien och Österrike. Valet avgjordes tack vara lockande kartklipp, tidigare minnen av Dolomiterna och blomklädda sluttningar. Janne var först att ansluta, sedan nappade även Helena och Pär på lockelserna. Kult! Efter mer eller mindre skrala förberedelser inför årets orienteringsäventyr, drog vi fyra alltså mot Arlanda på årets vackra midsommarafton. På flyget mot München fanns en och annan orienterare med även ett helt lass Alftingar med våra träningskompisar Ylva, Lina och Thomas i spetsen. Väl i München tog vi första vägvalsbeslut. Bort från motorvägen så att Pär fick flera kurvor att köra genom, Janne häftigare vyer framför kameran och vi alla chansen att äta något genuint längs vägen. Ett dagsverk senare, med x tunnlar fasthållna och efter ett 5-min-före-stängdags överfall på sista öppna mataffären anländer vi på vårt första semesterboende i tyskspråkiga byn Deutschnofen ungefär 10 mil från Brenner på Italienska sidan. Bo på landgård är populärt i Italien, och tack vare EU-pengar är kvaliteten av detta landliv av hög standard… Första dagen tillbringade vi lugnt med att acklimatisera oss och träna lite i ett ganska skandinaviskt område. På kvällen blev det invigning och så småningom (efter alla 15hundra tal) kunde vi heja på elitlöparna som sprang en sprintprolog runt byns idrottsanläggning med avslutning i form av en labyrintbana på fotbollsplanen. En och annan löpare kunde observeras som inte hade fullt kartgrepp i denna utmaning… skulle inte förbli den sista. Medan bönderna i omgivning febrilt höll på att skörda branta ängar, drog ett 1500-tal orienterare ut att härja i deras skogar. Utmaningen började direkt på första etappen. En labyrint utlovades för de längsta banorna medan ingen i vårt sällskap fick tyvärr ta del av denna äventyr. Det räckte dock ändå med utmaningar i bergrasområdet… Uppåt i något grönområde mot några stora stenbumlingar, sänkor och höjder gick det. Därefter ännu mer uppåt med fler sänkor och fler stenar. Hade man klarat av första slinga uppåt, så gick det utför. Och utför är ingalunda trivialt det ska du veta! Visserligen kan pumpen återhämta sig en stund, men löptekniken och orienteringsförmågan sätts minst lika mycket på prov. Därefter fick man stiga igen, till ett område som skiftade totalt i karaktär. Här var det uppenbarligen så att lutning tillätt skogsbruk och därmed utföll den del av banan mera löpvänlig. Målet till sist låg belägen på andra sida passvägen inför ett gigantiskt hotellbygg förmodligen från förförra sekelskifte. För att vi skulle få en riskfri passage av passvägen, så hade man helt enkelt stängt av den och lät alla bilar och motorcyklar på passrunden (en populär aktivitet nere på kontinenten varje fin sommarhelg) cirkulera på hotellets bakväg. Byns frivilliga brandkår fick spela ordningspolis och hålla i marken, bådadera gjorde de uppenbarligen med stor iver. Till andra etappen återvände vi till samma målområde, dock nu användes ännu större delar av bergrasområdet för ett medeldistanslopp. Bara titten på kartan utlovade nya prövningar! Skamgränser förflöt som glass i sommarvärmen och taktigen var given med säker orientering hela vägen även när det är grönt, buskigt och svårforcerad. Minnen väcktes på fjolårets Gibel-etapp på SwissOweek, ett minne som åtminstone fick mig ännu mera taggad och så fick vi till slut även ett tilltugg till semestermaten i form av 18 äpplen och 5 yoghurt som huvudsponsorn hade bidragit till vinnarborden. Till tredje etappen gick vi direkt ”hemifrån”. Terrängtypen kände vi igen från träningspasset och för de flesta nordbo var det solklart den teräng som kändes mest van under hela veckan. En, i det läge torr, lärkskog bjöd på bra sikt och god löpbarhet. Dock ställde värmen och backarna en utmaning som kunde vara svårbemästrade. Ett långt intressant vägval förbi eller tvärs genom några raviner bjöd på långa diskussioner i stugan och Conny ångrade sig att han inte hade sonens snabba steg kvar i saftig stigande målspurten, annars hade han haft chansen att ta hem äpplen och yoghurt denna dag. Så vart det två vilodagar och farväl till gästvänliga Italien för förflyttning till norr om Brennerpasset till gamla Habsburgerland. Vi kom fram till nya boendet även nu på bondmark, väldig rymligt om även inte fullt så fint och nybyggt, med fin stor balkong dock som nöjts av varje kväll. Vad gör man alltså en vilodag? Självklart, man drar ner till första bästa träningsstället och släpar med hela resesällskap på sina fåniga idéer. Prata om nördar…. Jag sprang alltså Tyrolska sprintmästerskapen medan Helena, Pär och Janne fick roa sig i Fulpmes med studium av allt möjligt från byggstilar, lokalbefolkningens tillvaro, orienterarnas olika löp- och orienteringstekniker och byns omgivning. I alla fall hann vi se en hel del längs vägen även denna dag. Andra dagen ville vi upp på en liten snäll vandring. Utsikten på 6:e etappens tävlingsområde lockade för tillfället mest. Det vart några stigningsmeter upp… och samma 1100 m ner igen. Vi var nog först för säsongen att välja denna getstig genom lite skralt skog upp till sommarfäbodarna där vi mötte en hel del kossor, men inte en enda annan människa. Bästa vandringstiden och även i Alperna är det glest med vandrare! Attraktionerna vid fjärde och femte etappen var linbanfärden upp till TC. Det var bra så, för visst kände man inte längre samma sting i benen efter den första halvan av tävlingsveckan. På fjärde etappen väntade en varm dag i klassisk föralpin sluttningsterräng med diffusa hängmyrar, fäbodar, och huggen eller tät skog. Medan de övriga i gänget började komma in på saken mer och mer, så producerade jag en riktig bottennapp. Varken löpning upp eller nerför fungerade, lika lite som orienteringen. Jag tyckte bara om skråning i tät skog, då kunde jag hitta kontrollerna, och behövde inte utsätta mig för mycket för värmande sol. För vägen hem kunde man välja samma linbana eller sommarrodelbanan. Köns längd vittnade om stor popularitet av rodelbanan inte enbart hos yngre orienterargänget. Vi valde den korta kön och vart glad att komma tillbaka till vår boende och behövlig vila. Till 5:e och nästsista etappen var förutsättningar igen klara från början. Kartan hade vi testad dagen innan, sluttningsterrängen likaså och även start och bansträckning lyckades vi klura ut i förväg. Idag skulle vi äntligen lyckas med lite bättre kilometertider och till och med slutspurten i uppförsbacken kändes överkomligare än dagen innan, trots att den var minst lika långt och ingen jätte heller hade hunnit dra ner på sluttningen under natten. Då vart alltså bara dag 6,stora finalen kvar som utlovade lite av allt tidigare. Det som lämnade mest intryck vart mellanpartiet som igen var ett klassiskt bergrasområde med ett myllar av stenbumlingar, sänkor, höjder, alprosor, klippor, helt enkelt allt som bara förbjöd alla tappra löpförsök. Kartmarsch pratades om från speakerhållet och av tidigt startande medtävlande och straffad blev direkt den som inte hade kartkontakt och lät bli att vara 150 % på hugget hela tiden. Hade blivit en intressant film om orienterarnas beteende i ”hjälp-jag-är-vilsen” situationer. Statistisk relevanta siffror för olika stilar hade säkert kunnat uppnås, så många var löparna där i myllret som bara irrade och virrade. Har nog sällan, även på Jukola sett så många frågande orienterare! Efter 6 (7) härliga tävlingsdagar i väldig olika och utmanande terrängtyper så vart det dags att ta farväl från tyrolsk orientering. Samarbete mellan de syd- och nordtyrolska orienterarna hade gett oss deltagare väldig bra tävlingar och många roliga minnen. Det var värt långa vägen och de tuffa sluttningar på alla sätt! Om du någonsin har möjlighet att testa, ta chansen och prova själv! Dorothe
LURBOken:
Höstsäsongen drar snart igång och kikar man i tävl...läs mer>
Elit: Om du vill bli uppdaterad på aktiviteter inom distriktet gå in på nya UOF-hemsidan. Just nu aktuell med majaktiviteter och ansökan till Junior camp Sälen!
